Fredriket, nu med egna lagar

Nu på fredag är det så alltså dags för Fredrikes begravning.  Bara för att vara säker så skulle jag vilja repetera alla detaljer så att alla vet vad de behöver veta.

Begravningen äger rum fredagen den 12e januari, klockan 13.00 i Danderyds Kyrka, Danderyd (notera klockslaget!) och kommer ledas av Fredrik Hesselgren.

Kyrkan är rullstolsvänlig och ligger på Angantyrvägen och nås lätt både med bil (E18) och med kollektivtrafik (buss från T Mörby Centrum) - se vägbeskrivningar på http://www.svenskakyrkan.se/danderyd/danderyds_ka.htm. 

Alla som vill komma är välkomna, man behöver inte anmäla sig.  Klädsel: valfri/bekväm.

Vill man skicka blommor gör man det enklast via sin vanliga blomsterhandel eller via nätet.  Vill man hellre donera pengar till välgörande ändamål går det naturligtvis också bra - fritt val av mottagare.  Fredrike själv stödde gärna Röda korset, Stadsmissionen och Stockholms Katthem.

Det blir ingen mottagning eller kyrkkaffe efter ceremonin, men de som vill (även naturligtvis de som inte har möjlighet att komma till kyrkan) får gärna möta upp på Fredrikes favoritkrog Kryptan (eller som den egentligen heter, Vampire Lounge), Östgötagatan 41 (T Medborgarplatsen) från klockan 15.00 på fredag eftermiddagen och umgås.  (De har lovat att öppna tidigare för oss.)

Jag hoppas att få träffa så många som möjligt av er på fredag,
än en gång stort tack till er alla för det stöd ni ger mig och hennes familj i denna svåra tid.

Om det finns någon som vill skicka en sista hälsning till Fredrike så har jag satt upp en speciell mailbox för det: in.memoriam@onyx.nu.  Alla mail som skickas till den fram till och med nästa torsdag kväll (11 januari) kommer jag att skriva ut och se till så att de läggs vid hennes kista på begravningen.

På en gudstjänst i Kungsholms kyrka på annandagen, klockan 15.00, kommer man att läsa en tacksägelse för Fredrike och tända ljus som traditionen bjuder.  Eftersom jag själv är bortrest över jul så kan jag inte närvara, men om någon annan vill så går det naturligtvis bra.  Man tar sig lättast till kyrkan med blåbuss 3 (hpl Kungsholms kyrka) eller med T-banans blå linje, hpl Rådhuset uppgång Parmmätargatan - båda alldeles intill kyrkogården.

De som vill hedra hennes minne utanför kyrkan kan naturligtvis tända ett ljus hemma.  Jag tänder en gravlykta i minneslunden på Ullångers kyrkogård på julafton för henne.  Återigen, tack för alla era kommentarer och email.

Idag publicerades dödsannonsen i Dagens Nyheter (del 1, sid 35), dock har tidpunkten blivit fel i annonsen.  Jag ska höra med begravningsbyrån imorgon vad som gäller, men preliminärt så är det 14.00 som gäller, ingenting annat.

Begravningen äger rum som det står i annonsen, 13:00.

Dessutom hade man på grund av utrymmesskäl ändrat radbrytningen i versen, som egentligen skulle vara:

Tyngdlös,
bort ifrån slutna rum
till en frihet
där aldrig min kropp är tung.

Stort tack till Anders Falk för att jag fick låna textraderna från Tyngdlös.

Fredrikes dödsannons publiceras i Dagens Nyheter i morgon, söndag 17/12, för er som vill köpa ett ex av tidningen.

Fredrikes begravning kommer att äga rum i Danderyds Kyrka fredag 12/1 2007, klockan 1413:00.  Alla som vill närvara är välkomna (OSA behövs inte), valfri klädsel.  Ceremonin anordnas av Danderyds Begravningesbyrå, 08-755 71 43, som kan hjälpa till med blomsterförmedling.

Tack för alla era kommentarer, dels från mig, men även å Fredrikes och hennes familjs vägnar.  Ert stöd betyder fantastiskt mycket i denna svåra tid.

Vänner,

Det är med stor tyngd i hjärtat och tårar i ögonen jag skriver detta.

Fredrike är död.  Hon avled i hemmet någon gång under fredagen den åttonde december; enligt läkarna som undersökte henne på plats så var det en snabb, smärtfri, naturlig död.  Vi väntar på utslag från tester från rättsmedicinska som kommer att dröja flera veckor; tills dess så vet vi inte exakt vad som har hänt.  Fredrike var inte rädd för döden, men hon var rädd för själva döendet; att det skulle bli smärtsamt, att det skulle bli utdraget och att hon skulle förlora värdighet; hennes önskan var att, när det var hennes tur, få somna bekvämt och sedan bara inte vakna igen - och det verkar vara precis det som har hänt henne.

Ni som har följt Fredrike en tid vet att hon inte alltid har mått så bra, under åren har hennes hälsa gått upp och ned, och jag hoppas att hon nu har hittat till ett ställe där hennes själ får frid.  Hon befann sig, när det hände, i ett skede då hon var på väg ur en djup svacka, men återigen hade börjat blicka framåt - hon hade nyligen återtagit bekantskapen med gamla vänner och börjat blicka framåt mot vad hon skulle göra under början av 2007.  Det skänker mig tröst att hon fick lämna sitt liv när det i alla fall inte var som allra värst, utan när hon var fylld av tillförsikt inför framtiden.

Jag har haft äran och privilegiet att få gå vid hennes sida i tolv år, och hon är en människa som jag aldrig kommer att glömma; hon kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta.  Nu är hon borta och finns inte längre ibland oss, men hennes minne kommer att leva kvar i mångas värld.  Fredrike var en mycket speciell människa, en som tyckte om att beröra och att beröras.  Ni var många som var i kontakt med henne under åren, och det var en kontakt som hon värdesatte högt.

Fredrikes begravning kommer att äga rum i Danderyds Kyrka i början av januari, jag återkommer här när exakt datum och tid är bestämt.  Alla som kände Fredrike och som vill hedra hennes minne genom sin närvaro är välkomna.  Ni som vill höra av er till mig är välkomna att göra det via epost till henrik.lantz@gmail.com.

Tack för att ni har följt Fredrike under åren, och tack för ert stöd.

  // Henrik

Jodå, jag somnade igen och höll på att försöva mig, men min inplanerade tid vad klockan 14 och inte 13 som jag fick för mig. Puh. Jag trór helt enkelt att jag blir trött av att vara arg, för jag är inte vad vid det. Jag har aldrig fått vara arg (utom på en kursare, Stefan, so m jag tillägnat min diktisamling till). Alla andra har alltid, så känner jag, rätt att vara arga på mig, för jag är en Dålig Människa. Alridg har jag rätt att säga du bli förbannad så fort man säger emot dig eller du är jävligt spydig mot mig när vi umgås i grupp (or whatever, jag högg två på måfå).

Men jag har drömt och drömt om ilskan, att jag för en gångs skule får ge utlopp för den utan att bli nervärderad. Men lila gumman då så du tar i. Jag måste helt enelt öva mig i att vara arg, för den som inte tål att jag blir arg ska jag inte ha i mitt liv. Ilska är fullt naturligt, särskilt när den ena får bli arg men inte den andra.

Jag gör vad jag kan för att vara en bra människa. Och det har inneburit att jag har tigit när jag egentligen velat säga det är förhelvete inte okej att du säger så där till mig!. Jag har det från barnsben, jag fick aldrig bli arg då heller. Det var däremot fritt för andra att bli arga på mig. Om jag blev arg skulle jag skämmas.

Jag ger inte upp. Jag ska få bli arg jag också.

Tunika, Indiska
Savrta leggings med "ruffles" nertill
Svarta, tunna knästrumpor
Stickad väst (som jag glömt vad jag köpt)
Halsband från Zylber, kan beskådas här.

Sovit i ungefär ett dygn, men klev som sagt upp klockan fyra igår imorse och städade toaletten. Jodå, jag är fullt normal. Säkert. Nu har jag städat köket,  bryggt mig en toffeekaffe och tittar på vädret. Jag är märkligt nog fortfarande trött så jag tror jag ska lägga mig på soffan och knoppa lite innan jag städar vardadsrummet.

Det märkligt, men jag har aldrig fått bli arg. Ekvationen ser ut som följande: jag ledsen, motparten arg. Och det krävs ju inte aktiva tankar för att räkna ut vem som är högstatus. (Hint: det är det inte jag.)

Jag är trött på att folk blir arga på mig helt jävla omotiverat. Jag får inte uttrycka en enda känsla utan att motparten blir arg. Jag ska bli en überbitch utan vänner, för fördelen är att jag iallafall får blir arg. Och vem behöver vänner ändå? (Ja, okej, det kanske man behöver, men behöver att tillåtas bli arg mer än man behöver vänner.)

Jag önskar att TV-reklamen byttes ut mot konseumentinformtion.

On a further note;akna klockan fyra och sätta gång och städa badrummet känns som en väldigt otypisk sak att göra.

Jag är trött. Mer än trött, det känns som om jag är… trasig. Jag tittar längtansfullt på min kamera och önskar att jag hade någon inspiration. Alls. Nånting. Men här i mitt tysta rum verkar ingenting nå in, och inget nå ut. Jag är rädd att jag aldrig kommer ut igen.

Nu har bde Anna och Henrik åkt hem. Lite ensamt känns det allt Men jag fick ett så fint kort av Anna att jag tänker ägna mig åt att glädjas över det

Jag borde läsa, måla, städa och göra en hel massa andra nyttiga sker, men det kommer helt enkelt inte att ske - det är söndag och söndagar räknas inte. Dem får man slösa bort precis hur som helst. Och jag är så mån om min ensamtid, det är bara just när jag haft fullt hus och "när alla vännerna gått hem" som det kan kännas tomt och konstigt innan jag vant mig.

Kvällen har jag tillbringat på Rival, lyssnandes på Adolpshon & Falk. Läs mera här.

Istället för att posta på www.stuffonmycat.com:

Katteluringen i mattes snygga halsband. Joråsåatt. Klär han inte i grönt?

"ångest får man leva med. det är det storslagna som spelar roll." (Internetbekant spekulerar runt alkoholens inverkan.)